Lite lila iallafall

Idag när jag tog Bruno till parken för en promenad så hittade jag ett fält med fina lila-rosa blommor.. Jag log lite innombords och tänkte på alla vackra lila midsommarblommor som ni säkert har hemma nu lagom till midsommarhelgen...

Jag gick närmare min version av lila blommor och insåg att dessa är Tistlar! Japp.. Tistlar, kul att ha dom i mindsommarkransen! Men fina var dom på avstånd.. :p 

Grrrr!!!

I maj, närmare bestämt den 21 maj skickade jag två paket till Sverige. Ett till syrran och ett till brorsan.
Brorsan fick sitt på mindre än en vecka...
Syrran har ännu inte fått sitt...
På varje paket får man välja olika alternativ... Förutom att man skriver adressen och deklarationen så kan man välja vart detta paket ska sickas om de inte kan hitta mottagaren... Jag skrev här mammas adress.

Nu får jag höra att paketet har skickats tillbaka till MIG!

Det är inte meningen att detta paketet ska till MIG - det ska till SYRRAN!!
Jag är galen!
Folk är dumma i huvudet!

Hemma Snart?

Jag njuter INTE av att vara själv hemma.

Ibland behöver jag lite me-time då och då.

Men nu har jag så det räcker.

Paul kan få komma hem NU! 

I miss you Baby Cakes!

An honor to know you

Idag var det begravning och jag bearbetar fortfarande det faktum att Wesley är borta... Pratade med hans kusin på fredagskvällen och fick reda på lite mer om vad som hade hänt, något som kändes bra... men det tar ju inte bort det faktum att han är död. Kommer aldrig mer svara i telefonen när man ringer, eller på sms:et, eller på mailet.. Inte ens ett tummen-upp på Facebook..

Dessutom har jag gått och blivit gräsänka tills på söndag. Paul avnjuter de stora fantastiska vyerna i Montana på en All-Boys-Trip. Det förtjänar han så hårt som han jobbar jämt.. men just nu hade det varit skönt om han hade varit här. Kramat mig när jag kommer ihåg och gråter eller lyssnar på mitt ständiga "why"..

Det är konstigt egentligen att vissa personer man träffar i sitt liv sätter sig i hjärtat någonstans och aldrig försvinner oavsett om det var åratal sedan man faktiskt sågs eller pratade med varandra. Dom personerna ska man vara rädd om. Wes är garanterat en av dom personerna i mitt hjärta. Att känna så för personer i sitt liv är en ära!

I Sverige beklagar man sorgen... jag vill inte att man ska beklaga sorgen - sorgen är ett tecken på att en person betyder något och något man ska vara tacksam för.

I USA beklagar man förlusten... jag vill inte att man ska beklaga förlusten - för det är ingen förlust om personen fortfarande finns kvar i ens hjärta.     

Idag

...detta var svårare än jag trodde att det skulle vara när jag först fick nyheten.

Om det finns någon därute som betyder något för dig men som du inte pratar med så ofta av någon anledning - Tell them you care - TODAY, imorgon kan det vara försent... 

I care about You.
And You
And You....

Kastas tillbaka till 1997-1998 Detroit Lakes, MN

I morse vaknade jag till det här meddelandet:

Vem är Wesley?
Wesley var en av mina närmsta vänner när jag bodde i Detroit Lakes, Minnesota när jag gjorde ett utbytesår i gymnasiet. Han var min High school sweetheart. Han skötte ljudet och jag stod på scenen när det var shower och det var så vi träffades..

Vi har inte sett varandra på säkert 10 år eller mer men när någon går bort så spelar inte dom åren så stor roll. Det är som att tiden spolas tillbaka och man kommer ihåg saker man gjorde tillsammans. Jag vet att mitt liv kommer att rulla på precis som vanligt ändå... men det känns ändå tungt att veta att han inte finns där längre, inte ens för ett "Hey how are you doing" eller det årliga "Happy Birthday"..

Ska jag vara ärlig så vet jag inte riktigt hur jag ska reagera. Jag går från att gråta till att inte känna något alls...

Wes och jag innan våran High School Prom 1998

Såhär såg han ut när det inte var prom... iallafall då.

 

- Wesley, I will never forget you...

Det gör ont

(Förutom att just den titeln får mig att tänka på roliga tider med mitt tidigare liv som dansare i underbara United Feet).

Men det finns fortfarande saker som gör ont för att jag bor här och inte hemma i Sverige och just NU är det två saker som betynger mig:

- Att jag har en brorsdotter som snart är 7 månader som jag inte har haft möjlighet att krama, pussa, mysa, lulla till sömns, mata, se växa tillsammans med hennes fantastiska storebror som verkar vara det bästa storebrorsan på jorden... Att titta på bilder som läggs upp på nätet och på bilder som skickas till mig är liksom inte i närheten... KNUT I MAGEN.

- Att syrran ska ha barn och jag inte har kunnat vara med i småpratet som går runt i en gravids huvud med förhoppningar, rädsla och framförallt nyfikenhet.  Jag har inte kunnat vara vid hennes sida så som en syster borde vara. ÅNGEST.

Funderar hur man kan ta igen det... går det?

En sak är säker - när jag väl får träffa dessa två bäbisar så vet det sjutton hur länge jag kommer att grina!

Vi avslutar dock med en bild för att stimulera lite roliga minnen... (som självklart bara vissa få förstår)

 

Smälter inte

Det är inte äckligt varmt härborta än. Så som det brukar vara. Det är nästan behagligt. Jag insuper lite sol på söndagseftermiddagen.. 

Saknar dig Sverige

Ny bok

Den ramlade ner i brevlådan igår och jag kan inte vänta tills jag har insupit varenda detalj!!! Är det töntigt att jag blir som ett barn innan julafton av en bok??!!? Tänker på boken när jag är på jobbet och vill bara läsa, läsa, och läsa... Fast det kanske inte är så konstigt då det är tusen gånger roligare än att jobba. För jag jobbar ju inte med min dröm direkt (men ogillar det inte heller ska jag väl tillägga). 

Den här boken är nog HELT i min smak.. :) 

(Ni får ursäkta håret) 

Väder och Vind (med andra ord helt ointressant)

Idag har det varit stekhett ute. Ja det har det varit hela veckan men i och med att jag jobbar på ett kontor där ACn rullar på så märker jag inte av temperaturen därute så värstans.

Men idag så.. Tyckte jag att jag kunde få svettas lite så jag tog Bruno till parken för en promenad. Han flåsade gott efter halva rundan och jag fick min första gnutta till bränna på axlarna.Väl hemma så var det dax att tvätta fönster! Dom har inte blivit tvättade sen stormen Sandy drog förbi i höstas och stökade till det ordentligt.

Helt klar en ointressant lördag men det gör ju inget.

Imorgon ska jag inhandla lite krukor för mina ekologiska tomat- och paprikaplantor som är på ingående nästa vecka.